Jag fick en ny vän, en ny tjej i skolan. Det syntes direkt att hon inte mådde bra, ändå skrattade folk åt henne när hon kom in. Finns få saker som gör mig så arg som när jag ser mobbning eller tendenser till mobbning. Kanske blir det så känslomässigt laddat för mig pga att jag själv blev mobbad när jag var liten. Anledningen? -För att jag inte ville vara med och mobba andra. Då blev jag istället offret tillslut. Men jag tog mig igenom det, vände mitt liv helt och blev sen helt plötsligt en som ansågs vara "populär" istället. Då hade jag verkligen en chans att göra något åt mobbning, och därför hoppade jag och min närmsta vän direkt in och försvarade den här nya tjejen och började umgås med henne.
Vi hade kul ihop, gillade henne verkligen och hon verkade gilla mig också. Hon var en genomsnäll tjej med ett trasigt känsloliv, men hon verkade ändå stark och vi hade varit med om en hel del liknande saker i livet som vi brukade prata om. Hon sökte sig alltid till mig och mina vänner i skolan, och vi välkomnade alltid henne så fort hon var där.
Jag visste att hon mådde dåligt. Hon hade försökt ta sitt liv innan, vilket vi inte pratat jättemycket om utan bara vidrört ämnet. Hon hade ett krossat hjärta, älskade någon som hade lämnat henne. Hon hade inget vidare stöd från familjen som inte orkade med henne längre och hon bodde på ett vårdhem.
Vi pratade allvar om hur vi mådde. Vi skrattade ihop. Och kom varandra nära på flera plan.
Tiden gick och helt plötsligt dök hon inte upp i skolan en dag. Ingen hade hört något ifrån henne, och det gick inte att få tag i henne.
Hon hade ställt sig framför tåget.
Fick reda på det när jag fortfarande var kvar i skolan och var tvungen att gå undan. Låste in mig på toaletten och kunde verkligen inte hålla tillbaks tårarna. Min närmsta vän ville komma in, men jag sa att jag inte fixade det.
- Jag gråter också... hörde jag att hon sa, och jag släppte in henne. Det var första gången hon såg mig gråta.
Så stod vi där och kramades och grät och pratade om vad vi kunnat gjort annorlunda. Gjorde vi tillräckligt? Varför gjorde hon detta just nu? Var vi en del i det, hade vi missat någon signal?
Sen började vi prata minnen istället. Vi bytte ämne mellan olika minnen och vår egen rannsakan.
Jag kommer nog alltid känna att jag önskar att jag hade kunnat göra något så att hon skulle kunnat fortsätta leva och få må bättre. Efter det blev jag lite skadad, hade jag en vän som mådde dåligt så blev jag så otroligt rädd för att även den skulle ta sitt liv. Jag kunde söka runt på nätet och såg jag att någon hotade med självmord så tog jag kontakt och satt i telefon med den hela nätterna för att försöka hjälpa. Förlorade massvis med vikt i och med att ångesten var påslagen hela tiden - jag var alltid beredd på att något kunde hända.
Sen insåg jag att jag nog gjorde allt detta för att på något sätt kunna sona för mitt misstag med min vän ifrån skolan. Jag hade inte förlåtit mig själv för att jag inte kunde hålla henne vid liv och nu ville jag gottgöra det. Problemet var att det aldrig blev gottgjort i mina ögon. Jag kände aldrig att jag gjort tillräckligt och jag insåg att jag inte kunde fortsätta försöka hitta alla som mådde dåligt för att sen lägga all tid på att försöka ordna livet för dem. Jag brände ut mig själv. Annars hade jag nog fortsatt, för det är egentligen en drömsysselsättning - att få vara en medmänniska på heltid. Man måste bara kunna göra det på ett sätt så att man själv inte förloras i det.
Jag tänker ofta på min vän från skolan än idag. Nu kan jag se att hon var en typisk kandidat för att ta sitt liv - för hon var alltid glad och snäll trots att hon mådde skit. Hon försökte att aldrig lägga över sorgen på någon annan. Hon förminskade självmordsförsöket hon gjort och ville inte prata om det. Och så var det den där särskilda blicken. En tom och trött blick som jag enbart har sett hos självmordsbenägna. Hon hade den ofta, men jag förstod inte då vad den betydde. Kände bara igen mig i den.
Konstigt hur livet kan vara. Kom ihåg att det ofta är de som skrattar högst som mår sämst innerst inne. Har sett så många bevis på det. De starkaste är ofta de mest ensamma.
Ett par år senare skulle en av de absolut närmsta personerna i mitt liv försöka ta sitt liv, men klara sig, för att sedan dö en konstig och ensam död. Kommer ett inlägg om det också.
Ville bara önska den tjej som inlägget handlar om någon slags frid. Och berätta att hon lärde mig mycket.
Det är min enda tröst när personer går bort på tragiska sätt - att de förhoppningsvis har det mycket bättre nu.
attviljamabra
19 augusti 2014 14:47
Ja, särskilt om man lärde sig att tro det som liten. Då sitter det i ryggmärgen.
Men jag har lärt mig att se någon slags gräns nu iaf.
Lainen
20 augusti 2014 00:28
Jättebra inlägg. Trist att sådant ska behöva hända.
Du är så fin och snäll. Det är klart inte ditt fel på något som helst sätt. Du var bland dem som gjorde mest för henne och hennes död var tyvärr säkert oundviklig. Men du gav henne väldigt mycket glädje på slutet. Tycker det var otroligt fint.
Fint av dig också att hjälpa andra sådär men du kan bara inte ta det sådär långt.
När du pratar om hur en självmordskanditat ser ut. Så kan jag inte låta bli att tänka på många av de tyngre missbrukarkompisarna jag hade. De passar exakt in på den där beskrivningen.
Framförallt glädjen. Ett så genomskinligt leende när de säger att de mår bra. Blicken som är helt livlös. Ingen gnista kvar i den alls.
Nu är de inte ser och uppträder likadant. Men kan inte låta bli att påminnas. Men vad är ett tungt missbruk om inte ett långsamt självmord? Alla vet de kommer dö ganska snart om de fortsätter. Många önskar det också.
Nej nu kom jag av mig helt. Ska inte börja pladdra om sånt här i detta inlägget.
Du är så fin. Tänk på vad bra du gjort för henne och inte på några falska negativa tankar. En vän som du är värd mer än sin vikt i guld.
http://lainen.bloggplatsen.se
attviljamabra
21 augusti 2014 01:25
Det här värmde så himla mycket. Oerhört snällt av dig att skriva det här.
Man kan ju alltid hoppas att hon var glad på riktigt ibland när vi umgicks. Fanns stunder då det kändes så, men oftast var hon ganska frånvarande fast hon var där. Man fick liksom se till att hålla kvar henne i stunden!
Kan tänka mig att många missbrukare passar in där. Och de ögonen är ofta så snälla och sorgsna. Och tomma.
Det är intressant det där om att många missbrukare vill dö och att missbruket är ett lite mer "accepterat" sätt av ett utdraget självmord. Brukade fundera lite över sånt förr när jag försökte rättfärdiga mitt eget då planerade. Att alla förkortar sina liv med något nästan. Med droger, cigaretter, onyttig livsstil - nästan alla gånger är det ju ett slags aktivt val osv. Men nu ser jag det lite annorlunda, förutom vissa tyngre missbruk där man hela tiden balanserar på gränsen och vet det.
Du får gärna skriva om dina erfarenheter, tycker om att höra(läsa)
Tack för att du skriver så, verkligen. Det är konstigt, men det betyder väldigt mycket.
Sandra
20 augusti 2014 21:00
Bättre! :) Men jag fick verkligen en klump i bröstet när jag läste detta. Därför förmådde jag mig bara att skicka ett hjärta. Och så vart jag lite tom på ord. Det brukar inte hända (särskilt ofta) :)
http://sandrasjolander.bloggplatsen.se
attviljamabra
21 augusti 2014 01:36
Vad härligt att höra! :) ibland blir man så himla förundrad när måendet vänder, även om det bara är lite. Det är såna stunder man verkligen kan känna att det är helt otroligt att det kan gå att känna så trots de livserfarenheter man har(ifall de inte varit helt lätta). Vilken styrka man har i sig när man ändå kan känna sig bättre stundvis!
Hoppas jag inte skriver något som är för jobbigt eller påminde om något sånt.
Hjärtat värmde iaf! :)
Lainen
21 augusti 2014 02:35
Nog tror jag att det var så att hon gillade att vara med er. Annars skulle hon inte ha sökt sig till er utan enbart dragit sig undan. De flesta brukar ju dra sig undan.
Jag tycker du enbart ska vara stolt. Hon fick ett bra slut på sitt liv som kanske skulle blivit ännu kortare utan er.
Jo det är många som förkortar sina liv. Men de flesta ser det inte som att de gör det. Det är för dem bara livsstil och inte tankar på faran i det. Med undantag mest för cigaretter eller att äta mycket kanske tycker jag.
Allas ögon är inte snälla. Vissa få har det. Men de flesta är bara helt tomma. Framförallt de som går på opiater eller benzo.
Det ses väl inte riktigt som ett utdraget självmord enligt alla. Men jag som många andra av mina vänner visste att det var psyket eller döden som gällde.
På slutet för mig vart det kombinationer av droger som lika väl hade kunnat döda mig direkt. Jag visste det.
Ofta var jag full. Fick tag på benzo och då spårade det med opiater. Och de sakerna är extremt farliga att blanda.
Visst vart det amfetamin på fyllan också. Då kom nojorna och en gång psykos.
Det enda jag inte rörde var spice. Vart så nojig på det och åkte på några psykoser på det så. Det gav mig inget behagligt rus heller. Fast de andra drogerna var inte heller så behagliga längre.
Jag var som aldrig nöjd. Kommer ihåg en gång när jag hade tagit subutex och satt och nodda. Många är nöjda med bara sub. Jag tror jag hade tagit lite benzo också. Sedan satt jag där med handsprit och drack det utblandat med vatten fast jag inte var nöjd.
Det var inte alls ovanligt att jag var påverkad av 3 droger eller fler på slutet. Någon gång var det uppemot 7-8 kanske tror jag. Minnet börjar ludda lite då så kan inte vara säker. Men över fem har hänt rätt många gånger.
Man vet man kommer att dö eller få psykos. Jag oroade mig. Över psykoserna alltså. Att dö inte så mycket. Man visste som att man tagit nog mycket. Men man tog lite till ändå.
Så såg det ut för mig. Så ser det ut för så många andra också. Man är för trött. Det är för jobbigt. Man har bara slutat bry sig.
Vet inte riktigt vilka erfarenheter du menade men hoppas det gav något svar.
Vad var det som var konstigt och varför?
http://lainen.bloggplatsen.se
attviljamabra
22 augusti 2014 01:06
Ja, man får tänka så. Visst är det märkligt ändå att man alltid har saker kvar att säga till nån som går bort. Det blir så definitivt. Började med att berätta för folk i närheten vad jag faktiskt tänkte om dem och ifall jag uppskattade något, efter att den här vännen gick bort. Med två nära som dog rätt tätt inpå efter det här, hade jag hunnit säga precis det jag ville att de skulle veta. Det är jätteskönt att veta att de visste och man blir tacksam över att man fick chansen att berätta.
Nej, de jag har sett har haft snälla ögon. Men det var ju personer som var nära mig. Så antagligen därför. Du har väl sett betydligt fler. De brukar ju säga att man blir som avtrubbad om man missbrukar benso. Man kan begå råa mord utan att känna någon som helst skuld. Som mordet i Bollnäs när tre killar mördade en kille pga av nån pillerburk. Sjukt...
Har du någon särskild anledning till varför du började med drogerna. Var du deprimerad eller var det, som du nämnt någon gång, enbart för kickar? Flydde du något? När började du? Hur gick det med skolan?
Svara om du vill, annars hoppa! :)
Vad mkt blandningar. Konstigt att det inte hände något allvarligt. De kanske slog ut varandra i kroppen...
Läskigt det där med att man tillslut inte bryr sig. Det måste vara en påföljd som stämmer för de flesta.
Menade mest att du inte får vara försiktig med att skriva om sånt! För mig är det intressant, och jag vet att det kan vara skönt att få skriva av sig vissa saker.
Nej, det du skrev var inte konstigt. Menade att det konstiga var att det betydde rätt mycket trots allt! :)
Måste fråga, ignorera om det är för påfluget, men du skriver "jag var SOM aldrig" och "man visste SOM att man tagit" osv. Bodde lite norrut förr och då pratade mina vänner så. I slutet av din kommentar läste jag den med lite norrländsk dialekt i huvudet. Pratar du så eller är jag ute och cyklar här?
Hoppas du har haft ytterligare en bra dag :)
Lainen
24 augusti 2014 21:58
Bra där! Jag känner att jag också måste bli bättre på att säga vad jag känner. Sa för någon dag sedan till några kompisar att jag älskade dem. Först sa jag "jag älskar det här". Sedan kom jag på att vilka var det som bidrog till att jag mådde som jag mådde? Mina kompisar. Om jag älskar att vara med dem så måste jag väl ändå älska dem?
Förresten. När vi ändå är inne på det. Det kanske låter lite konstigt. Men jag älskar dig med! :) Inte på samma sätt som min familj eller irl kompisar. Utan på något annat sätt.
Ja och sedan är väl skillnaderna att det är missbrukare och inte folk som mår dåligt. De flesta som ser ut så är tunga missbrukare. Inte heller snälla människor. De gör lite vad so helst. Kanske inte dödar folk men ja, annat...
Jo benzo får dig att sluta bry dig helt om allt. Inget konsekvenstänk alls. Jag blir inte otrevlig eller aggressiv på det utan bara vårdslös vilket sätter mig i fara.
Ja en kompis vän blev ihjälhuggen av en vän till honom som var benzad. Av någon smågrej. Alltså inget man ens skulle spöat någon för i drogfritt stadie.
Började med nyfikenhet. Läste på ett år före på FB om det. Men antar nyfikenheten härstammade från något annat. Att man inte var nöjd med saker som de var. Var ju deprimerad så kan mycket väl varit det.
Sedan övergick det väl till självmedicinering (som det nu så vackert kallas). Vart ju saker som vart mycket sämre ex min dåvarande tjej som var otrogen ett par veckor efter jag börjat. Då vart det inom en månad dagligt missbruk. Sen vart jag beroende och fortsatte.
Skolan gick dåligt. Men tog inget då. Det var bara depression.
Ja i några fall så har jag nog överlevt pga amfetamin och/eller ritalin. Annars också bara haft tur. Många överlever ganska allvarliga saker ändå också. Man har som nio liv som missbrukare. En kompis hjärta har stannat fyra gånger och han lever och missbrukar friskt ännu.
Nej men vad har man att leva för? En falsk värld som man bara ser genom drogerna. Falska känslor. Falska vänner. Inget är på riktigt. Det enda som känns riktigt är smärtan.
Hur betyder det mycket för dig?
Du var då analytisk av dig. ;) Jo jag är från Norrland. Riktiga Norrland. Inte Sundsvall eller så som sörlänningar kallar för Norrland.
Den är bättre idag än igår.
http://lainen.bloggplatsen.se
attviljamabra
25 augusti 2014 18:07
Bra gjort! Känns som att det är ovanligt att killar säger sånt. Du påminner mig lite om ett syskon till mig i din värme och ärlighet.
Tack, jag tror jag förstår hur du menar! Känner likadant, både för att man kanske på vissa sätt älskar alla människor just för att de lever och försöker och kämpar, men också för att du är en väldigt fin person mot mig och faktiskt gör mig glad. Gillar att skriva med dig :)
Usch... Tycker det är sjukt obehagligt att man kan bli så avtrubbad. Man inser vilken himla robot man är egentligen. Ifall något i hjärnan inte fungerar som det ska så är man plötsligt inte sig själv längre.
Förstår att du sökte efter något som kunde förändra hur du mådde... Hade nog kunnat testat droger också ifall jag inte som liten hade bestämt mig för att aldrig prova och också lovat en person det. Gick undan om vännerna tog eller rökte nåt. Alkoholen höll jag mig inte ifrån och det var dumt.
Ledsen att du har behövt vara med om otrohet :/ Vissa människor förstår nog inte hur ont det kan göra att bli sviken så.
Förstår också att det inte går att klara skolan bra när man kämpar för att ens orka med allt som händer inom en själv och för att klara av att ens leva.
Tur att man kan få några chanser att få bli frisk. Roligt uttryck att "missbruka friskt" ;)
Nej, världen är svår att se som något annat än falsk, kall och mörk när man enbart är deprimerad. Ett missbruk på det kan inte göra saken bättre...
Det betydde mycket för att det träffade rätt, på något sätt. Och för att du inte riktigt är som en total främling längre. Dina kommentarer här är inte som vilken kommentar som helst. Sen var det så fina ord och jag uppskattar att få höra dem för min personlighet och inte för utseendet eller så. Plus att jag har en osäkerhet när det kommer till att jag skulle kunna vara bra/god osv pga en del saker som man fått höra i livet. Känns som att även ifall jag skulle kunna väcka de döda och utrota krig så skulle jag ändå kunna känna mig rätt avskyvärd. Så ja, det var fina ord för mig.
Riktiga Norrland. Måste vara underbart...
Lainen
26 augusti 2014 14:27
Alltid varit lite mera känslig och så. Men dålig på att uttrycka mina känslor sådär. utom när det gällde sympati eller gnäll. ^^
Jag tänkte mest på att jag verkligen blir glad av att skriva med dig. När jag får en kommentar (oftast från dig) så skiner jag som upp. :)
Nej det är helt sjuka grejer. Droger. Alkohol är ju inte så mycket bättre. Om du ska beskriva alkoholens verkan. Man tappar konsekvenstänk, dålig motorik, säger saker man inte borde, kan bli aggressiv, kan få minnesluckor, börja må illa, spy, dö. Ja det är inte heller så trevligt om man ser det objektivt. ;)
Jamen jag hade lovat folk mycket. Skulle itne ens börja dricka kaffe. ^^ Men se hur saker och ting kan gå. Är dock glad du inte börjat med annat än alkohol. Du verkar lugn på den fronten med nu? :)
Nej det suger. Av mina två tjejer har båda vart det. Kommer ha lätt att lita på nästa. :p Sedan dåliga erfarenhet i allmänt av missbrukarkompisar. Otrohet till höger och vänster där.
Du hade väl också vart med om det?
Det som gör det värre med just missbruket är väl synen på människorna runt omkring en.
Okej. :)
Jamen du verkar vara en jättebra människa! Kan ju inte ge kommentarer för annat än din personlighet utifrån kommentarerna. Bara bra jag inte vet hur du ser ut tycker jag. Även om jag inte börjar ge kommentarer på utseende sådär så blir jag iaf alltid lite påverkad av utseende till en början. Fast det försvinner ju med tiden.
Punkt, punkt, punkt? Var det sarkasm? Nej, det är inte så underbart. Är inte fjällen eller så. Bara en liten stad utan någon fin natur sådär nära till hands. Det sämsta av alla delar.
http://lainen.bloggplatsen.se
attviljamabra
26 augusti 2014 16:05
:)
Nej, alkohol suger egentligen. Iallfall om man dricker för mycket. Jag har alltid haft nåt litet tvång att om jag verkligen lovar något så ska jag hålla det. Får så dåligt samvete annars. Så även om jag säkert haft stunder då jag velat prova så har det varit en slags brandvägg där iom löftet.
Mm, är ju i stort sett nykterist. Känner bara lite att jag någon gång ibland kan få ta ett glas eftersom att alkohol i låga doser gör mig glad. Men, jag har hittills mest avstått ändå. Så, jag vet inte.
Okej, vad hemskt... :/ Var ni väldigt unga? Tänker ifall de kanske inte hade utvecklat en förståelse för vad kärlek handlar om.
Ja, jag hade ju ett ex som ljög om det mesta. Har ärligt talat ingen aning om vad han höll på med. Orkar inte ens tänka på det. Var mitt första förhållande och han betedde sig som skit. Så jag är också rätt förstörd när det kommer till tillits-delen.
Vi får kanske båda välja nästa med lite mer omsorg och verkligen tänka att det är en ny person och verkligen inte våra ex. Sen får man väl berätta om sina tidigare erfarenheter så att den personen förstår ifall det skulle märkas på en att man är som man är. Men jag vet inte, ibland får jag lust att bara hålla mig för mig själv för att slippa bli sårad. Synd att det är så ensamt bara och att man längtar efter kärleken ändå,
Hur menar du att utseendet påverkar dig?
Nej, menade det verkligen! Har alltid tyckt att ni verkar härliga där uppe. Bodde ju i fejk-norrland ett tag och stortrivdes redan där.
Ajdå, lät ju inte så som man föreställer sig. Aldrig velat flytta om du inte trivs helt?
Lainen
26 augusti 2014 16:49
Man ska vara försiktig ändå om man har det i sig. För många "ett glas" kan till slut bli något värre. Men bra du håller dig i skinnet. :)
Första gången var jag och hon båda 20. Andra jag 24 hon 34. Så första borde väl fattat vad det var. Andra hade nog ingen aning om vad det innebar. Hade väldigt skev uppfattning kring det.
Vad jobbigt det måste vara. Min andra var så men det var ett kort förhållande. I ett längre måste det tära något så enormt...
Ja det får man. Men min första var en fin tjej. Det är det värsta... Men det kommer emd tiden. Det är jag säker på. :)
Känner igen mig. Lättare vara ensammen just nu kör jag på detta:
https://www.youtube.com/watch?v=hkwcehPhOXw ^^
Men vi kommer båda hitta någon bra som vi förtjänar. Det vet jag. Bara vi inte hetsar och letar noga. :)
Jamen. Är en tjej (eller kille för den delen) snygg så tar man lättare kontakt etc. Ful så blir det tvärt om. Inget jag är stolt över. Men lite så är det.
Du tycker inte så alls?
Ja det känns ju som om man skulle flytta antingen en bit norr eller söder. Inte ligga här i mellanskiten.
Jo det vill jag på många sätt. Men det är inte så lätt. Mycket som håller mig kvar. Mest rädslor.
http://lainen.bloggplatsen.se
attviljamabra
26 augusti 2014 17:59
Absolut. Känner bara någon slags sorg i att inte kunna dricka. Vet inte varför. Känns som att alkoholen hjälp så många gånger, fast att den egentligen tillför mest problem.
Okej. Personer som verkar fina kan också vara förvirrade. Man måste väl in på djupet för att se om någon har den sortens moral i ryggmärgen. Att det liksom är en självklarhet på riktigt.
Jo, det tog hårt. Var många år. 5-6 ungefär. Därför jag är så rädd för att inte kunna komma över den osäkerheten.
Haha, bra låt^^
Jag vet inte. Har alltid haft som regel att inte döma efter utseende. Är ganska neutral till sånt om det inte är väldigt extremt. Känns som att man går miste om så mycket om man enbart håller sig till en viss typ av människor. Sen kan alldeles för snygga killar göra mig blyg. De gånger som såna killar kommer fram blir jag lite ställd. Det komiska är att jag har fått höra att jag har haft den effekten på killar också. Så jag vet inte varför man blir så?
Du känner inte igen dig där?
Vilka rädslor?
Lainen
26 augusti 2014 22:12
Jo känner väl igen den känslan. Fast när man hittar det andra i livet så behövs det inte längre. Går dagar utan en tanke på droger. Livet känns naturligt utan dem. Det känns så coolt! :)
När man dricker alkohol för att få hjälp är man ute på riktigt hal is. Riktigt hal alltså. Tänk dig Bambi med teflontofflor.
Ja hon hade sina problem också. Osäkerhet på hög nivå mm.
Usch. Ja jag kan inte ens tänka mig hur psykiskt påfrestande det måste ha varit. Stackare... :/
Har säkert frågat tidigare. Men hur länge sedan var det det tog slut?
Jag gör mitt bästa. Men ifall jag pratar med två personer. Killar som tjejer och de har gett mig exakt samma intryck på alla sätt utom utseendet så måste jag tyvärr erkänna jag skulle prata med dem som såg bäst ut tror jag.
Ja men jag vänder mig inte till dem som klassas som snygga. Har en annan smak. Jag gillar det personliga grejerna. Sådant som är lite "fult" enligt vissa tom. Drar mig också till folk som verkar vara intressanta utifrån sitt utseende. Så är inte bara negativt utseendefixerad. :)
Känna igen mig i att folk inte vågar prata med mig för att de tycker jag är för snygg? Nej verkligen inte. De vill inte prata med mig för att de inte gillar mig bara. ^^ Haha nej nu ska jag sluta. Men nej inte hört det.
Antar du syftar på det första dock. Alltså, kommer en tjej fram och vill ragga på mig utgår jag från att hon bara vill teasa, jävlas med mig för att få mig att må dåligt eller göra narr av mig, kanske ha något att skratta åt och prata med sina kompisar om. Det gäller så gått som alla tjejer då. Inte bara snygga tjejer. Men ju "snyggare" (det som de flesta kallar snygg då) de är desto större chans tror jag det är att de jävlas då jag tror de är så mycket mera säkra och tror de kan få vem de vill och varför skulle de då vilja ha mig.
Självkänslainen kan du kalla mig! :)
Varför blir du ställd när en snygg kille kommer fram och pratar med dig? Vad är en snygg kille fö?
"Så jag vet inte varför man blir så? "
Varför man blir så hur?
http://lainen.bloggplatsen.se
attviljamabra
27 augusti 2014 00:27
Nej, därför jag håller mig undan. Men saken är att jag blir så lycklig då. På ett sånt sätt som jag bara blir av kärlek annars typ. Kanske är "tur" att man har fått se hur illa det kan gå för folk som dricker, annars hade man väl själv blivit något liknande. Ja, hal is. Och tunn. Tur att jag har starka ben iaf, det måste väl kunna hjälpa på nåt sätt där ute på isen? ^^
Det sista försöket vi hade tog slut för ca 1-2 år sedan tror jag. Minns knappt själv längre och orkar ärligt talat inte tänka efter ordentligt angående just det.
Ja, men det låter väl inte så hemskt ändå :) Är nog rätt naturligt att man drar sig till det man gillar, oavsett om det är till ytan eller annat. Har bara svårt med de som faller för vartenda ideal som dyker upp. Tappar respekten för den personen då.
Vi ska fortsätta kalla dig Självkänslainen, men utan ironin så småningom ;)
Nej, jag hoppas verkligen inte att det finns såna tjejer? Eller killar för den delen. Skulle såra sjukt mkt.
Jag vet inte varför, men jag kan bli blyg. Slutar tro på mig själv ibland, men får jag lite tid på mig så försvinner det! Blir lite generad också ifall jag liksom inte är förberedd - vilket är svårt att vara på ett spontanragg :p
En snygg kille. Vet inte om det är så lätt att beskriva, men det är relativt sällan jag fastnar för samma typ som någon av mina vänner. Det är nån slags utstrålning jag fastnar för, tror jag. En trygg och respektfull, lite galen utstrålning :) Ögon och händer, blick och beröring alltså. Viktigt.
Varför man blir som man blir om någon man tycker är fin kommer fram? Man blir så medveten om allting på en gång och jag får nån instinkt att fly :( Men det går över! Haha :)
Lainen
27 augusti 2014 09:12
Det är just det jag tycker är farligt. När man bara känner man kan få den där lyckan via en väg. Nu har jag lärt mig att inte säga saker är som de är utan jag tror det är så att folk som har svårt att hitta den där lyckan och känna den utan droger har goda anlag att få problem med dem. Vad jag förstått så känner inte medelsvensson riktigt så.
Klart starka ben hjälper. Men jag skulle inte förlita mig på det under riktig halka (när det är riktigt dåligt).
Då släpper vi ämnet! :)
Jo lite. Förstår inte varför jag ens skulle behöva säga det. Kanske är för att du sagt jag verkar så bra och jag måste visa jag inte är det bara. Brukar som lyckas göra såhär ibland i vanliga livet också. Framförallt när visst folk börjar komma nära. Det blir någon form av försvarsmekanism. Visa sig dålig och sedan är det fullt förståeligt de drar sig undan. Istället för att bara verka bra och de ändå gör det. Det vore ett nederlag.
Nog gör det garanterat det. Men tror inte de är så många som jag får det till. ^^
Men hur ter det sig för dig när du slutar tro på dig själv?
Ja det är svårt att beskriva egentligen. Finns nog inget ideal egentligen. Förutom mode ideal...
Äh, inte har du något att fly ifrån. Du verkar ju vara så bra på alla sätt och om det nu är vanligt att killar blir ställda när du kommer fram för att du ser så bra ut så har du det med. :)
Så du bör nog inte oroa dig för något alls! Allt sitter nog bara i självkänslan.
http://lainen.bloggplatsen.se
attviljamabra
27 augusti 2014 17:39
Jag håller med. Vill bara bevisa för mig själv att jag ta ett glas vin till maten eller liknande. Självdisciplin har varit lite min grej, och tänker inte förlora mot några beroende-gener.. :) Men som sagt, så dricker jag nästintill aldrig, så på något sätt har jag släppt det där.
Förstår, bra att du kom på dig själv med att göra det! Jag är inte så lättskrämd, vilket du skulle förstå om du visste mer om mitt liv, men jag kommer alltid säga hur jag tycker ändå :) Och jag håller fast vid att du verkar riktigt bra och att du inte ger dig själv tillräckligt med cred.
Säg till om jag blir tjatig, men tänk igen angående det du kallar nederlag. Det är egentligen inte alls ett nederlag. Det innebär inte att du inte var bra nog ifall någon lämnar dig. Det enda det egentligen innebär är att ni inte var rätt för varandra. Inte att enbart du inte var rätt för den personen, den var heller inte rätt för dig. Prova att börja tänka så, lovar att det sakta men säkert kommer hjälpa. Man hanterar saker mycket bättre när man ser dem för vad de egentligen är istället för att lägga all skuld på sig själv och se sig själv som det enda misslyckandet i varje situation. Det stämmer ju inte, så varför tillåta sig själv att tänka så?
Jag vet inte riktigt. Jag tror bara inte att jag kan vara tillräcklig. Känner alltid att nån jag tycker om kan få bättre och jag blir inte av med den tanken. Känner mig säker på att den alltid letar något bättre och kommer försvinna så fort den hittar det. Det är ett ganska känsligt ämne det här, eftersom att jag vet precis varför jag blivit så.
Vanligt menade jag inte. Har bara fått höra det i efterhand. Men som sagt så har alla olika smak, och för många är jag säkert ingenting alls.
Vet du? Idag är för sjutton en ny dag och jag ska må bra och få lite gjort! Så nu kilar jag iväg :) Dags att göra upp lite planer.
Vart skulle du resa om du fick åka iväg imorgon?
Hoppas du mår bra idag. Glasskopekärlek kommer lastat tillbaks förresten! Så går det när man sprider det vitt och brett ;)
Lainen
28 augusti 2014 00:51
Inte för att vara den. Men ingen hade tänk förlora mot sina beroendegener. ;)
Vill bara att du är försiktig och tar hand om dig. Om du nu ska dricka drick inte för att det är det enda som hjälper utan för att ha det mysigt, kul eller så.
Nej det verkar du inte. Om du fattar intresse för en när man snackar mensfittor. ;) Jo jag ska göra det. Kan bara vara lite svårt ibland. Idag fick jag en kommentar av en på mobila jag är duktig som orkar laga mat och så så "ofta". Men tänkte det var sällan men hon påpekade att folk i min ålder inte gör det så ofta. Och det är sant. Insåg logiskt hur duktig jag är med tanke på omständigheterna men det går som inte in. :p
Ja du har rätt i det du säger. Det handlar ju om kemi. Man kan inte vara alla till lags. Men man kan försöka genom att ändå personlighet efter sällskap. ;)
Men nu ska jag än igen komma med en ursäkt (borde verkligen sluta med dem). Alltså det är ju för mig en stor rädsla att bli lämnad. Lättare om jag gör så folk lämnar mig istället för att försöka göra dem tillfredsställda och få samma resultat. Samma när jag märker någon börjar vackla i relationen mellan mig. Lättare att klippa alla band. Då är det ju JAG som brutit och inte dem. Mohahah, I win! Eller...?
Nu får du vara realistisk unga fröken! Din persaonlighet verkar helt toppen. Du är snäll, trots motgångar ändå glad, empatifull, rolig, väldigt rolig. Som jag skrev tidigare så blir jag glad av att skriva med dig. :) Så ta det lugnt. De enda som inte ser att du är tillräcklig för dem är emotionellt blinda.
Tänk själv på det du skrev. Då var de inte rätt för dig. Eller snarare idioter. Men idioter ska inte ha med dig att göra. Du ska omgiva dig med människor som är lika fantastiska som du! :)
Ja alla tycker ju olika. Men kul att få höra det antar jag? :)
Rätt inställning! :)
Oj, helst skulle jag resa runt. Inte vara på samma ställe mer än någon dag. Europa och Sydamerika. Men specifik plats...? Det var svårt... Om man bortser från klimatet eller kanske åker dit på sommaren kanske Island faktiskt. Fast inte säker.
Du då?
Haha, bra med glasskopor! :) Man kan aldrig få för mycket.
http://lainen.bloggplatsen.se
attviljamabra
28 augusti 2014 19:03
Haha, gillar att du vågar sätta mig på plats lite. Det är sant, tack för att du sa det:) Precis, det är enda anledningen till att jag skulle dricka nu för tiden. Plus att jag kan känna glädje och lugn utan alkohol nu för tiden så den känns inte essentiell på det viset längre.
Haha, usch vad hemskt det låter! Lite som att jag är någon galning som gillade det du skrev och drogs till det^^ Tyckte bara att det var en sån larvig sak av de andra att bli så avskrämda. Kom igen liksom, du var ju avslappnad och sånt uppskattar man ju! Inte ogillar :)
Vad bra att hon sa det till dig för det är verkligen ett sjå med att laga mat! Jag hinner inte alltid och kan köpa något färdigt istället då, får jag väl erkänna. Blir grymt imponerad av dig att du gör det! Vad gillar du att laga? :) Ja, ibland behövs logiken för att vägleda lite. Tror att om du fortsätter att tänka så ett sånt sätt så kommer hjärnan tillslut att göra det till en vana och känslorna kommer att bli mer positiva gentemot dig själv tillslut. Det funkar, lovar!
Men nu ska såna som vi sluta med att ändra personlighet hela tiden, för man blir olycklig och känner sig så rotlös av det. Vi måste ju få sätta oss själva i främsta rummet tillsammans med alla andra som vi har satt där ;)
Förstår precis. Jag har gjort exakt likadant men måste erkänna att jag börjar ledsna på det nu. Man tror att man skyddar sig själv från att bli sårad, men man sårar ju sig själv med att inte ge nånting en chans. Man lever ju inte på riktigt om man jämt är rädd och ger efter för det. Får se om man lyckas förändra den vanan :)
Tack för peppen, bloggvärldens goaste Lainen! :) Det är bara svårt att se sig själv som fullt bra liksom. Jag har inte dagar då jag känner mig bäst i världen, så som du nämnt att du kan ha(vilket låter underbart!). Däremot dagar när jag är full av energi och bara vill göra bra saker!! De dagarna älskar jag :) särskilt om jag lyckas få utlopp för dem känslorna! Men min självuppfattning är enligt psykologerna snedvriden. Hoppas bara att jag kan vrida den rätt någon dag, iaf lite. Hade varit så skönt, tror jag :)
Jo, det är kul att få höra. Särskilt som jag blir så chockad inombords. Men på ett sätt gör det mig lite ledsen också faktiskt, för jag kan själv inte se det och så blir jag rädd att nån kille som är jättegullig inte skulle våga ta kontakt. Men, så är det nog inte!
Island är jag också sugen på! Och Skottland. Egentligen skulle jag vilja resa runt lite överallt. Backpacka, nästan, fast med lite ekonomi så att man inte är helt strandsatt :) Har du sett den här länken? Något som du blir wow över? http://news.distractify.com/culture/32-surreal-places-that-actually-exist-on-earth-i-cant-believe-this-isnt-photoshopped/
Just nu vill jag bara till ett ställe med en strand. Sol och bad och fin natur och vänliga människor. Bara för att få den där riktiga återhämtningen.
På tal om glass, så ska jag nog skutta till frysen nu ^^
Tack för att du värmer så himla mycket i dina kommentarer för jag blir också glad, ska du veta! :)
Lainen
28 augusti 2014 20:02
Försöker bara upplysa om sanningen. :) Iofs nu när jag tänker efter så har jag alltid haft drömmar om att bli en hemlös heroinmissbrukare. Tyvärr han jag aldrig uppfylla den drömmen. Men det är aldrig försent. :)
Jag tror du har svaret på hur du borde göra med alkoholen utan att jag ska behöva ge dig order. :)
Lite galen är du nog. Det är en hårfin linje mellan störd och skön. Jag gillar personer som balanserar på den linjen. :)
Ja exakt. Snacka om bra icebreaker eller vad?! Kanske inget man drar på krogen sådär till ngt ragg kanske! ^^
Jag lagar ju inte varje dag! Utan kanske 2-5 ggr vecka. Gånger alltså. Inte dagar.
Jag gillar att laga saker man får arbeta med i stekpanna. Aktivt eller någorlunda aktivt. Soppor och så är lite trist.
Själv då?
Jo jag vet som det gör det. Men det är sååå skönt att ha en offerkofta på sig! Min känns helt varm och mysig. Den väger så mycket att jag annars skulle känna jag flyger och det är inte okej. ^^
JO det är sant. Men det är bara sättet jag använt mig utav för att bli omtyckt av alla.
Det sista var bra uttryckt!
Bra att du gör det. Många gånger kan det vara hjärnspöken och det suger lite att "göra slut" med en vän som varit en nära pga det. ^^
Du är helt rätt i det du säger. Fan många rädslor som styr mig som jag inte insett sådär. Eller inte tänkt på aktivt iaf. Tack för insikterna!
Jamen det är det ibland. Annars har man också en snedvriden syn på sig själv. Det är bara när jag har mina uppåtperioder. Fast de har blivit "bättre" med medicin. Förut var jag en halvgud. ^^ Mu är det lite mera åt ditt håll med fullt med energi och så. Fast det kan vara så att halvgudsgrejerna kommer igen. Var inte såå länge sedan jag har börjat med medikamentet.
ja det är bara försöka vrida rätt och vara med folk som inte får dig att må dåligt över dig själv.
Se det som ödet. Vågar de inte ta kontakt så var det inte rätt. Finns som inget annat att göra. :)
Är du seriös!? Jag hade tänkt skriva Skottland. Min syster har varit där med sin kille och berättade hur fantastiskt det var. Med alla stenhus och så.
Funderar utifall man ska lifta runt litegrann då det blir mycket billigare och sedan couchsurfa så man får bo gratis. :)
Öhm... Allihopa?! :) Främst blir jag sugen på grottorna och sakerna som man som "kan ta på". Visst är utsikterna otroligt vackra. Men de ger inte samma långvariga grej. Grottorna kan man nog gå omkring i någon timme ifall de är stora. Medan utsikterna som är "klara" efter någon minut.
Sedan lysande floden, den dära saltsjön/havet? som är som en spegel hade jag viljat se också.
Du då?
Ja det kan vara skönt det med. Vart isf?
Vad bra att man får sprida kärlek och glädje! :)
http://lainen.bloggplatsen.se
attviljamabra
28 augusti 2014 21:37
Lägg av. Kanske att man kan få ta lite heroin om man är döende. Men det är ändå ett "kanske" ;)
Ja, men jag känner bara så att tar man massa ansvar ofta i livet så måste man väl få släppa loss ordentligt åt andra hållet också ibland. går verkligen att göra det utan att gå för långt.
Tycker egentligen att allting kan vara ganska kul om man bara gör det till fler än sig själv. Men lite skönt är det när maten klarar sig själv, lite oaktivt sådär om jag ska använda dina ord.
Vet inte varför, men det är så sjukt svårt för mig att sätta på mig offerkoftan. Skulle aldrig kunna ske i verkligheten och när jag skriver inlägg på bloggen om något, helt ärligt utan att försöka få sympati, så blir jag ändå lite skakis när jag ska skicka. Blir så rädd att någon ska tolka det som att jag buhu'ar ut saker. Behöver mest skriva av mig eftersom att jag aldrig kan prata med någon om det och det känns konstigt att ha en sida av sitt liv i totalt mörker.
Men hade jag gillat offerkoftan hade jag nog mått bättre idag, för jag tror att jag hade hittar hjälp tidigare. Så den är inte enbart ful och dålig, den där koftan!
Kul om något man insett kan passa andra också.
Ja, kanske är bra att slippa svängningar på det sättet. Särskilt ifall de går lika långt åt andra hållet sen...
Ja, men Skottland verkar ju så härligt. Både det faktum att människorna ska vara så otroligt trevliga. Det hör liksom till där, att ha ett stort hjärta;) Sen att det är vackert också. Jag har bara lite svårt att hitta någon som också tycker att det är värt att resa just dit. Syskonen är väl lite sugna men det blir aldrig av. Ingen har det som förstahandsval direkt.
Ja, det är en fantastisk länk det där. Den stora spegeln är jag också helt tokig i. Tänk att stå där! Vilken overklighetskänsla det måste vara. Är också rätt förtjust i de flesta. kanske inte de coola träden, känns som att de inte blir mer coola i verkligheten än på bild...
Sea of stars vore mysigt att se tillsammans med nån man tycker om. Lite romantiskt när det lyser upp i mörkret sådär. Kanske gifta sig i tunnel of love också när man ändå är igång ^^
Sen de där varma källorna i Turkiet, som ser ut som is. tänk att få bada i en sån och mysa med en pojkvän... Och åka omkring på floden med flera färger. Lite bättre än kärlekstunneln :)
Irland skulle jag också vilja åka till. Kusten och naturen ser fantastisk ut.
Spelar ingen roll faktiskt. Någonstans där det är lagom varmt just nu skulle räckt gott och väl.
Har du rest mycket?
Lainen
29 augusti 2014 00:37
Jag har gått i de tankarna. När jag är gammal och så. Jag tar en sådan där dos som _kan_ döda en för det där ultimata ruset. Sedan efter det tar jag en som garanterat tar död på mig. Men nej, det får vara. Har tänkt aldrig mer och ska försöka hålla mig till aldrig mer. :)
Alla har ju helt olika uppfattning på vad för långt är. Folk är ofta så känsliga och trista. Bläää... *kräksmiley*
Ja det är det viktigaste. Svårt att hitta motivation till bara sig själv... Mina ord? Norrländska med o före varje motsats?
Ja det är den bilden jag haft av dig. Den är ganska självklar efter man pratat ett tag med dig. Men man behöver aldrig försöka visa sig stark inför alla.
Ja det var bra tänkt. Att du skulle fått hjälp tidigare. Kanske får vara glad jag är ett sådant whineo. ^^
Enda problemet med skottland måste ju vara att man inte hör ett ord av vad de säger? ^^ Men det låter ännu härligare vad du säger. :)
Varför inte åka själv? Kan ibland bara vara jobbigt att vara med andra.
Jo jag tänkte som just på många av ställena att vara där med någon man älskar. Vissa i mys syfte och andra i bara ha som minne eller på spegelgrejen att leka runt lite.
Åhh... Sluta nu! Du får mig att bli less på att vara ensammen. Jag som mådde så fint i min fantasyvärld! ^^
Ingen aning om Irland faktiskt men känns som om det kan vara lite samma som Skottland. Men kan ha helt fel.
Okej, kanske inom Europa vore bäst då?
Nej bara Bulgarien när jag var typ 13. Sedan Norge några gånger med familjen samt Danmark (*host* Christiania) med några kompisar.
Själv då?
http://lainen.bloggplatsen.se
attviljamabra
29 augusti 2014 01:59
Bra där! :)
Jo, så är det ju. Kanske är ni lite stelare uppe i norr? Tycker många är ganska tokiga häromkring :)
Är det sant? Trodde jag verkligen inte. Tycker jag har öppnat mig väldigt mkt om mina svagheter och liksom skrivit ifall jag varit nere och dålig självkänsla osv. Häftigt, eller sorgligt( ;) ) att det ändå kan märkas!
Nej, håller med där. En av mina innersta små drömmar är att hitta någon som jag bara kan få vara total med. Hela jag osv. Skulle det ske skulle jag bli så lycklig :)
Haha, exakt. Skottland.... Måste vara engelskans motsvarighet till skånskan eller nåt? ^^
Vill gärna resa ensam. Det är också lite utav en dröm. Saken är att jag låter mig rädsla styra mig lite där. Vill inte råka ut för mer skit i livet, det får räcka nu kan jag tycka, och då vill jag ta mitt ansvar i det och liksom inte utsätta mig för risker OM det är onödigt. Så därför känns det som att det vore rätt osmart att resa själv.
Förlååt! Verkligen! Fantasyvärlden är bäst och du är i det stadiet att du kan tillåta dig njuta av den till fullo! Det är bara bra att du gör sånt du tycker om nu :) Jag ska börja studera och ta tag i allt på riktigt nu och därför kan jag inte förlora mig i fantasyvärlden just nu. Men du kan göra det med gott samvete :)
Jo, Irland är som Skottland på många sätt. Möjligtvis aningen mindre trevliga - men fortfarande såpass trevliga att såna som oss skulle tro att var och varann person stötte på oss eller ville utnyttja oss på något vis ;)
De har bara så vackra berg och höjder och klippformationer. Gamla stenslott/borgar. Helt fantastiskt att stå där kan jag tro. Som att man kommit till jättarnas land, typ.
Christiania, är det sant? Var det så illa som det låter ;)
Har rest litegrann. Kanarieöarna 3 ggr, London 3 ggr, Mallorca 2 ggr, Turkiet, Kreta 2 ggr, Bulgarien, Danmark.
Låter mysigt med Norge också. Alltid velat dit, men det har aldrig blivit av. Vad gjorde ni där? Trivdes du?
Men Finland då, har du inte varit där? Jag är lite sugen på att åka dit också. Har nån procent finskt blod i mig jag å!
