Direktlänk till inlägg 29 augusti 2014

Avskyr att klaga

Av attviljamabra - 29 augusti 2014 23:36


Jag ska försöka uttrycka mig rätt sakligt. Det har ju varit sämre ett tag med måendet här och jag kan inte säga att jag riktigt har fått kontroll över det än. 

Det enda jag kan komma på för att förklara hur det känns att att jämföra med väder. Ni vet en sån dag där det är ljust och kanske soligt, men så går det snabbt, men helt tyst, över till att blir mörkt och tungt i luften. Det är inte enstaka regnmoln på himlen utan ett tjockt mörkt molntäcke som inte släpper igenom något. Allting känns helt stilla, lite vakuumkänsla. Sen drar blåsten in och det börjar regna. Men just den känslan innan regnet, när allting är tungt och mörkt och det liksom trycker - så känns det litegrann när depressionen tar överhanden. 

Vet inte om jag fick till det där riktigt. Men har man varit med om sånt väder, så vet man nog hur jag menar.

Det första och bästa vapnet jag har emot att falla in i det här är att inte tänka på mitt liv, utan enbart tänka på nuet. Men jag undrar, hur många går igenom en dag utan att minnas något som hänt tidigare? Mycket av det vi är, vårat sätt att fungera och tänka beror ju på det vi har varit med om. Så det är svårt att följa det rådet, allting i nuet går att koppla till dåtiden. Den här metoden är alltså inte vattentät.
Det andra är att bara köra på och vara glad och trevlig, som jag egentligen tror att jag är. Så när jag t.ex skriver med er här, umgås med någon, pratar i telefon osv. så går min reflex igång att ta tillvara på det samtalet och lägga annat åt sidan.

Problemet är att allting annat finns kvar och slår till så fort jag slutar.

Avskyr det här. Känns som att jag är den som familjen liksom tycker misslyckas. Som idag, det har krånglar lite med planen inför studierna på universitetet och jag känner hur oron och besvikelsen växer i dem. "Gör såhär nu" "Säg såhär" "Ordna det här nu" "Gör det ändå". Känner mig som att de är såå rädda för att jag ska misslyckas, och då blir jag så sjukt rädd. Vill inte göra dem besvikna. Eller rättare sagt, klarar inte av att göra någon besviken. Det har jag nog redan gjort, är lite utav det svarta fåret i min familj. Misslyckad jämfört med dem andra. 
Nu är jag så rädd för att det ska skita sig med studierna. 
Men på ett annat sätt så känner jag att jag faktiskt skulle får tid till att göra sånt jag egentligen vill göra just nu, ifall det nu inte blir något.

Egentligen handlar ingenting om det jag just nu skrivit. Allting handlar om att jag är trasig pga saker som hänt i livet och underuppväxten och pga dem sakerna så finns det ingen kraft över till att hantera såna här små saker.

Ifall jag skulle avsluta livet, så skulle min familj skämmas. Det vet jag. Då är det inte längre bara jag som misslyckats utan omvärlden kommer att se det som att även de har misslyckats. Och så kan jag inte göra mot dem. Eller kan man det? 

Jag vet inte, men ibland känner jag att jag inte kan hålla på att distrahera mig från det här måendet i all oändlighet. Någonstans måste jag komma åt orsaken, och det fixar jag uppenbarligen inte eftersom att jag är för vek för att orka en PTSD-behandling. 

Helt ärligt så skulle jag ibland bara vilja flytta ifrån allting och lägga in mig på ett behandlingshem en kortare tid. Bara få ta tag i det jag kan utan saker som påfrestar runtomkring och samtidigt ha personal omkring sig så att man vet att det alltid finns ett alternativ till att följa suicidala planer. Fast jag inser ganska snabbt att det skulle väcka skam hos familjen. Och jag orkar inte riktigt att de ska behöva ljuga pga mig. Sen verkar folk lyckas ta livet av sig på behandlingshem titt som tätt ändå så det kanske inte hjälper så mycket som man tror. Jag vet inte. 

Usch, vilket deppigt inlägg. Är bara väldigt trött på att vara i det här måendet och känna mig maktlös. Allting handlar ju om att kämpa hela tiden, och jag gör det gärna med ett leende på läpparna, helt ärligt, för livet ska inte vara nån form av rulltrappa där man bara står och hänger. Det är det inte för någon.
Men när någon har t.ex cancer, och när sjukdomen har tagit över och patienten håller på att dö, så uppmanas man tillslut att släppa taget och få somna in. Man vet när det är tid för att ge upp. Hur vet man det med depressionen? Hur vet man när det faktiskt inte går att göra något åt längre, att sjukdomen faktiskt har vuxit sig för stark och tagit över? När är det "okej" att inse sig besegrad när sjukdomen sitter i psyket?

Skulle behöva ett svar på det.

(Måste bara säga att ingen som läser det här behöver oroa sig för att jag skulle göra något dumt nu, jag är förhoppningsvis bara i en svacka!)

 
 
Camiljont

Camiljont

30 augusti 2014 01:34

Hang in there! Det kanske låter som en klyscha men det blir bättre. Jag vet att du knappast kommer suga åt dig av kommentaren, och att det kanske inte ens kommer vara kvar i ditt minne efter att du läst den.
Men för oss som lider och har lidit av svåra depressioner kommer det faktiskt ett ljus i livet en vacker dag. Vi kanske aldrig blir helt friska, och många återfall väntar. Men det BLIR bättre med tiden, bara man uthärdar den värsta perioden (skyndar sig in till närmsta sjukhus, lägger in sig själv och tackar ja till behandlingar) Jag har levt med samma som dig (eller lever med kanske är bättre formulering) i snart 18 år. Åkt in och ut på sjukhus efter oräkneliga suicidförsök, jag har ätit så många olika mediciner och fått så många konstiga behandlingar, men vet du.....tack vare all den hjälpen står jag på benen idag. Jag kan jobba 100 % och har familj och två barn. Jag säger inte att jag är 100 % frisk, men jag kan säga att jag nu mår bra och har lyckas behålla ett välmående trots motgångar och en del bakslag. Så "hang in there"

http://trubbsla.bloggplatsen.se

attviljamabra

30 augusti 2014 02:31

Åh, vad det här hjälper mig att hålla hoppet uppe! Du tror att din kommentar skulle glömmas bort, men det är snarare så att jag tror att jag kommer att minnas den här kommentaren för alltid, för det här är det första beviset jag fått på att någon lyckats få ett fungerande liv efter att ha mått dåligt väldigt länge.
Tack, jag ska somna med dem här orden i tankarna nu.

Ifall du ser det här, var det något särskilt som du känner gav mest hjälp?
Och minns du några punkter i livet då det började vända, vad gjorde du isåfall då?

Tack igen.

 
Lainen

Lainen

30 augusti 2014 02:28

Du _är_ bara i en svacka. Jag tycker du kanske borde försöka släppa efter och låta dig vara maktlös. Kämpa inte emot så mycket utan försök att gilla läget. Visst, jag säger inte du ska vara hemma och deppa. Gör saker ändå. Men håll inte fokus på att göra dem för att börja må bra.
Mycket i detta handlar nog om kontrollbehov. Att man måste ha kontroll över saker runt omkring, sitt mående etc. När saker man försöker ha kontroll över inte går att kontrollera är det jobbigt helt plötsligt. Släpper man bara taget så blir det bättre tror jag.
Jag hade en mildare ångestattack igår natt. Den kändes jobbig då det är den första på läänge. Jag bad bara till Gud en liten stund och sket sedan i det. Gillade läget och försökte inte kämpa med att få bort det. Gick väldigt bra.
Det är inte samma sak som att vara nere en period. Men tror samma tillvägagångssätt kan tillämpas. :)

http://lainen.bloggplatsen.se

attviljamabra

30 augusti 2014 15:10

Ja, det är så jag måste tänka. Ibland känns det snarare som att svackorna är normalläget och att topparna är tillfälliga. Tvärtom mot vad man önskar.
Men jag har tagit tag i det jag kan och även tackat ja till en träff med en vän som jag inte sett på ett tag. Så jag ger inte upp. Börjar bara bli sådär trött enda in i själen, om du förstår?

Just det där att få släppa på kontrollen, som du skriver, är ju en lite dröm jag har. Men det finns så mycket människor i ens liv som vill se framsteg att det är svårt. Jobbar på att kunna strunta i det helt, men det tar tid för mig.

Vad bra. Acceptans i ett nötskal. Det hjälper mer än man tror, man måste bara få grepp om det. Kan du se någon anledning till varför ångesten kom?
Bra att du inte lät den ta kontroll över dig :)

 
Lainen

Lainen

30 augusti 2014 16:30

Jo det vet jag. Har känt så tidigare. Men nu har det hänt något i mitt liv. Drogfrihet och NA. Du måste kanske bara hitta din grej? Alla som mår dåligt känner sig som hopplösa fall. Men sanningen är att ingen är det.
Trött ändå in i själen. Jo vet. Hatar det. Men det är just då det kanske är som viktigast att ge efter?

Så du ska leva ditt liv på andras villkor? Jag vet inte om jag är den enda som tycker det men det är lite... knäppt? Kräver du att någon ska leva deras liv på dina villkor? Är rätt säker på att du tycker det vore helt absurt att tänka så. Så varför ska du leva ditt liv på andras?

Jo, kan du gissa? För mkt koffeinläsk och för lite sömn. ^^ Ja det var såå skönt.
Nu har jag börjat trappa ner. Köper vanlig cola ist. Tidigare köpt de med mera koffein då de vart billligare. Men nu skiljer det bara 50-öre. Inte så farligt.

Kände du behövde lite tought love i detta. ;)

http://lainen.bloggplatsen.se

attviljamabra

30 augusti 2014 16:57

Men jag är redan drogfri^^ Fast jag tror att man kan ha många saker i livet som man använder som en slags drog för att må bra. Beteenden, dåliga vanor, vissa relationer. Man kan vara beroende av mkt. Och jag tror att mitt beroende är att aldrig göra nån besviken. Är alla nöjda så får jag min fix, typ. Dags att sluta med det nu. Gick och ringde mamma och sa rakt ut att jag inte vill känna att de blir besvikna ifall det skulle bli så att det inte fungerar med studierna den här gången. Hon sa att då får du hitta några andra studier. Och istället för att säga ja till det så sa jag att nej, det är det här jag vill läsa. Jag måste bara få tid på mig att bli starkare IFALL det nu inte skulle fungera den här gången. Hon tog det rätt bra.

Så ett litet steg i rätt riktning. Men ett stort steg för mig. Min mamma är lite min akilleshäl. Vill aldrig göra något som tillför henne nån form av olycka. Hon är som en porslinsfigur i mina ögon som jag är rädd ska gå sönder(hon har varit väldigt sjuk o jag förstår att det hör ihop med det).

Min grej är vården och musiken. Det är jag nästan säker på. Och djur. Det är dem sakerna jag vill göra just nu.

Haha, Lainobert... Grymt bra beslut att trappa ner på koffeinet :D Själv kör jag pepsi max men får ju koffeinrus av bara ett par glas. Så det blir oftast kolsyrat vatten med nån god smak istället :)

Jag skulle lätt kunna skicka ett litet bidrag för att du skulle ha råd med cola med mindre koffein. ^^ Kom ihåg det, om ekonomin sviktar :p

Jag tog åt mig och gjorde något åt saken. Gillar tough love om det inte dyker upp alltför ofta och utan sin motsats, haha =)

 
Lainen

Lainen

30 augusti 2014 22:28

Ja det var ju för mig. Menade att dina problem kan ses som tillfälliga också. Du måste bara ta hand om dina. Så blir det bättre.
Ja exakt! Där har du ju ett!
Wow! Är imponerad. Alltså på riktigt. Grymt bra jobbat. Vart lite sådär ställd när jag läste det. På det bra sättet. Du är så himla bra. Låt inte folk pusha runt dig! Du får månadens tapperhetsmedalj. :)

Jamen även om hon är det så kan du inte leva efter henne. Min mamma är också så. Men jag gör inte som hon säger. Jag är däremot tvärt om mot dig. Skadar, eller har skadat, henne för mycket.

Jamen se till att göra dem. När du känner för det. Tvinga inte dig till det bara för att du gillar det och därför förväntas göra det. Det har jag gjort och man blir bara deppig.

Ja ett steg i taget. Fy fan, slutar upp med att jag bara dricker mycket mer. ^^
Koffeinrus av några glas? Det låter så gulligt. ^^ Det är mycket bättre. Kanske ska arbeta mig mot det hållet?

Alltså nu vet jag inte om du menade allvar? :| Men det är sak samma. Du behöver inte skicka pengar. Mitt beroende, mina pengar, mitt problem. :) Kommer aldrig kunna sluta när man inte får konsekvenser. Detta gäller allt.

Gjorde du det för att jag sa det?! Wiee! Detta är en dag att firas! Nej jag ska inte göra det för ofta. Bara när det behöver bankas in lite vett i dig! :)

Btw, jag skrev ett inlägg om en film som heter The Fountain. Jag har en åsikt om att jag tycker du borde se den kanske om du vill och har tid och lust... Eventuellt. Om du nu gör det så vill jag höra vad du tycker om den. :)

http://lainen.bloggplatsen.se

attviljamabra

30 augusti 2014 23:11

Gullig reaktion. Jo, men det här är något jag alltid känt inombords men alltid satt i ord. Så nu när vi skrev om det så kände jag att vad väntar jag på? Avskyr ju att klaga, och att klaga innebär för mig att gnälla om saker man faktiskt kan göra något åt men låter vara som de är. Så kände att jag måste prova. Eftersom att jag uppenbarligen mår dåligt av det så får jag se till att göra något åt det.

Tack för fina ord och för våra konversationer.

Jo, men jag blir orolig när du säger att du känner att du har skadat din mamma. På vilket sätt menar du då? Att hon oroat sig för dig? Önskar att du inte kände så..

Ja, jobba mot det målet att bli en vekling när det kommer till allt som ger rus eller påverkan. Blir billigare så^^

Nej, men jag skulle lätt kunna bidra lite för att nån som du, som faktiskt kämpar, skulle kunna ha råd att slippa för mkt koffein eller något annat. Herregud, så mycket pengar ges till personer som inte ens vill kämpa.

Jamen, du påminde mig om vad jag håller på med. Och när jag verkligen insåg det svart på vitt så måste jag ju sätta igång med förändring. :)

Åh, den måste jag se på. Gick in och läste ditt inlägg och den låter bra. Kommenterar inne hos dig när jag hunnit se den :)

Har du haft en bra dag i övrigt? Mår du okej? :)

Funderar lite på om man kan hitta nån lösning som gör det lita lättare för dig att minska på koffeinintaget. Får fundera lite på det och höra runt hur andra har gjort(eftersom att jag själv aldrig kunnat dricka mkt sånt).

 
Lainen

Lainen

30 augusti 2014 23:30

Bra tänkt och bra jobbat! Ja man ska inte klaga. Enda man gör är att dra ner sig själv och andra. Och vem vill i ärlighetens namn göra det i slutändan?

Tack själv. Känns bra att kunna hjälpa och få hjälp. :)

Alltså jag har inte så mycket samvetskval över det. Försöker att inte ha. Känar inget till. Gör mitt bästa att göra upp det till dem ist. :)
Jamen att skita i henne när hon försöker vara snäll. Bli arg när hon menar väl. Missbruka. Vara borta utan att gå att få tag på.
Orolig? Varför då?

Haha, ja och det betyder också att man inte är beroende av det eller tar det i onyttiga mängder. :)

Finns folk som behöver pengar myyycket mer än jag. Mitt problem är inte att inte ha råd till mat (eller jo, det blir det i slutet på veckan ^^) utan att ha råd att köpa läsk och ost och kex.

Vad bra man får göra lite fysisk inverkan och inte "bara" psykisk om du förstår vad jag menar. Att hjälpa till att få dig att göra saker också. :)

Yay! Ja gör det. Den är så fin enligt mig. Fast den är nog garanterat inte helt för alla.

Ja som vanligt. Spelat, spelat och spelat. ^^ Mår helt okej ja. Pratat med min sponsor idag som jag skulle gjort för ett par dagar sedan. Fixat lite regler så jag ska måste bli klar med steg 2 till söndag och ringa han minst 2 gånger tills dess.
Btw 5 månader idag! :D
Hur är det själv då? Känns det bättre efter allt?

Ja det gäller bara ta tag i det. Slutat med droger, cigg och snus. Så lite socker och koffein är ju ingen fara. Bara druckit det en vecka eller så också. Kanske bara ta och klippa helt enkelt.
Kom att tänka på det. Det började i sambant med att jag spelat lite. Ett beoende föder ett annat? Snart kliver jag väl på drogerna igen...? :|

http://lainen.bloggplatsen.se

attviljamabra

31 augusti 2014 22:11

Tänker mest att man ibland halkar ner i skit pga dåligt samvete till andra, därför jag tänkte att det inte vore så bra att känna så. Vet många som dövar dåligt samvete med droger eller alkohol. Men jag tycker i vilket fall som helst itne heller att du ska ha det. Man är alltid ett barn tull sina föräldrar och man får begå misstag. Det är ju lite det som är meningen :)

Bra att det går framåt. Skönt att ha en sponsor på det viset när man har steg att följa och någon som kollar upp resultatet. Då blir det verkligen av.

5 månader, vad kul!! Du har inte kommit långt bara tidsmässigt och också utvecklats mycket, känns det som. NA verkar fungera riktigt bra, plus allt jobb du gör vi sidan om :)

Jag är ganska dyster nu men har varit igång idag och träffat personer jag bryr mig om och fixat inför studierna som börjar imorgon. Men helt ärligt så är jag sådär nära bristningsgränsen utan att riktigt förstå varför vilket gör det svårt att göra något åt.
Jag är ju sån som vill förstå saker för att kunna fixa. Blir rätt ledsen när det inte går. Men jag kör just nu på att bara låta mig själv må skit ett tag och hoppas att det vänder snart!

Vilka 2 steg ska du bli klar med till på söndag förresten?

Tror inte att du kommer att kliva på drogerna igen. Tror att du kommit så långt själsligt nu att du inte behöver dem på samma sätt. Men att vara beroende av något, spel eller vad som helst, är kanske inte helt bra oavsett, just för att man inte riktigt har kontroll. Däremot är det skillnad på att ha ett intresse men ändå kunna ha ett fungerande liv. Så länge du inte sabbar din utveckling så måste du ju kunna få spela, tänker jag. I framtiden kanske du behöver minska på spelandet för att kunna nå dit du vill, men det behöver du inte oroa dig för än. Nu är det annat som är viktigare, som att inte falla tillbaks i ett drogberoende till exempel. Man kan inte ta alla fighter på samma gång!

 
Annie

Annie

31 augusti 2014 17:31

Håller med ovanstående, du ska ju leva ditt liv-som du vill ;-)för det är ju ditt Liv. Och tänka på dig själv och ditt mående :-)

När jag var yngre brydde jag mig allt för mycket om vad andra tyckte och tänkte och mådde sämre i mig själv. Hände lite jobbiga saker. Men det ändrade mig och jag bestämde mig då för att lyssna på vad Jag vill och aldrig finna mig i att bli dåligt behandlad igen. Nu är jag Inte rädd för att säga vad jag tycker, tvärtom ;-)

Inget varar för evigt, inte ens dåligt mående. Så kämpa! :-)

Kram!

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

attviljamabra

31 augusti 2014 21:51

Det är sant. Jag är också en sån som alltid kan säga vad jag tycker, men när det kommer till livsval och mina föräldrar så är det svårt eftersom att vi tänker så olika och de vet så pass lite om att jag har vissa problem och så.

Men jag går åt rätt håll där ändå och har berättar lite nu.

Kan jag läsa någonstans om de jobbiga sakerna i din blogg, eller är det sånt som du inte vill skriva om?

Man blir alltid så inspirerad av att höra andras historer.

Många kramar!

 
Lainen

Lainen

1 september 2014 00:00

Ja men de tiderna med bedövande är förbi nu. Nu har jag hittat andra medel. Kompisar och spelande. ^^
Barntull. Haha det var då dagens ord! :D

Ja man måste ha en sponsor om man ska jobba i stegen. Man ska helst alltid ha en sponsor. Ska man byta ska man behålla sin gamla och om man inte har en så får man definitivt inte arbeta i stegen.

Ja nog är det ändringar. Du skulle sett hur jag var för ett år sedan. Eller helst 1½-2 år sedan. :p

Bra du gör sådanna saker! :) Hoppas studierna går bra. Kämpa på om det går tungt men ta nu inte och stressa ihjäl dig. Går alltid att tenta om om det går dåligt etc. :)
"...vilket gör det svårt att göra något åt." - Jag tycker du ska göra som du sa. Låt dig själv må skit. Nu är det som det är. Inget att göra åt. Skuta gräva runt i det. Blir bara tokig när man gör sådant utan att hitta svar. Det är inte meningen du ska finna dem ännu?

Inte 2 steg. Steg 2. :) "2. Vi kom till tro på att en kraft starkare än vi själva kunde ge oss vårt förstånd tillbaka."

Nej samma här. Men man ska inte bli för självgod. Många som klivit på igen som varit drogfria länge. Men går jag på möten. Arbetar i programmet och försöker utvecklas så blir det bättre.
Nej jag har gått lite långt. Guud vad trött jag var igår när jag bara drack vanlig cola! ^^
Kanske det. Är väldigt kluven där måste jag säga. Ärligt talat så tror jag att jag kommer komma till en punkt att jag inte längre kan spela spel alls. För att jag inte kan det. Antingen allt eller inget. Tänker och agerar likt mitt missbruk med drogerna så.

http://lainen.bloggplatsen.se

attviljamabra

1 september 2014 20:02

Det låter bra!

Haha barntull, ja. Blev helt rätt där! ;)

Hm, undrar hur du var då. Antar att det hade satt saker i perspektiv om man sett dig då. Just ett sånt liv vet jag inte så mycket om.

Tack! Men eftersom att jag gillar att studera så borde väl tentorna gå okej*peppar peppar*
Det är den sociala biten som tar min energi, när det blir för mycket. Får se om det löser sig :)

Kanske är sant. Kanske inte är meningen att man ska ha alla svar jämt. Bara få låta saker vara som de är ibland. Får se om jag lyckas lägga ner vissa sökanden :)

Okej, då är jag med. Vilket var steg ett, som du redan jobbat dig igenom?

Nej, förstår det. Sänker man garden så blir steget dit inte lika långt längre. Men du låter så medveten om vad som händer och om dina känslor förknippade med det där så du skulle nog märka varningssignalerna.

Haha, förstår inte! Själv blir man ju stressad av cola. Häftigt det där :)

Okej, men känns det rätt då? Att inte kunna ha ett av dina största(?) intressen som intresse alls? Det kanske går att nå en punkt där du enbart kommer spela ett par timmar om dagen för att det finns så mycket annat i ditt liv som du också vill prioritera. Ibland, kan sånt liksom ge sig självt iom att livet förändras.

Nu är det Norrland som har auditions på Idol. Får man se dig kliva fram och ta ton inför juryn tro? ^^

 
Annie

Annie

1 september 2014 08:51

Jag har inte skrivit om det i bloggen. Mår så pass bra, så känner nog inte det "behovet" riktigt. Får se om jag gör det nån gång kanske, i såna fall får du veta det :-)

Hoppas det går bra idag med början av studierna :-)

Många kramar!

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

attviljamabra

1 september 2014 19:06

Nej, okej. Antar att du kommit förbi det nu. Egentligen är ju det mest intressanta hur man lyckas ta sig ur det! Skönt att det gick :)

Tack, det har gått bra :)

Kramar!

 
Lainen

Lainen

1 september 2014 20:26

Inte mycket att behöva veta. Man får se de mörkaste sidorna i folk då genom droger och kriminalitet. Jag var dock en ljusglimt bland människorna där med! ^^

Jamen klä dig helt hemskt. Sminka dig som om du inte varit ute på ett år. Rista in hakkors i pannan likt Manson. Rita bilder på slaktade getter i pentagram på rasterna. Gå in på toaletterna när du ser att dina klasskamrater gör det och mumla några ritualer tyst för dig själv.
Lovar du slipper att de pestar ner din vardag då! ^^

Ja Moby Dick handlar väl lite om det? Att jaga den vita valen? Är inte insatt då jag inte läst den men har för mig det...? Kan lära dig av den iaf. :)

"Vi erkände att vi var maktlösa inför vårt beroende. Att vi inte längre kunde hantera våra liv." - Tror jag den gick.

Har ju redan märkt dem. Jag ska byta spel btw. Till ngt mer "socialt". Guild Wars 2. Yay! Måste bara vänta till fredag så jag har råd att köpa skiten.

Allt handlar om tolerans. :) Eller tillvänjning heter det väl inom medicinska termer? ^^

Alltså, största tidsfördriv mer. Eller nu ljög jag. Intressen ja. Eller hade hellre ritat, gjort musik, programmerat etc. Men spela gör jag ju mer. :)

Ja det hade varit bra det. Typ ha ett jobb. Efter jobbet äta, sitta ner och göra lite nytta. Sedan ta och spela efter det. Fram till kl 20-22. Sedan sussa. Typ.

Riktiga Norrland? Jag bor norr om Umeå om man så säger. ;)

http://lainen.bloggplatsen.se

attviljamabra

2 september 2014 19:25

Tråkigt att behöva se såna sidor hos folk. Lite läskigt också, man vet väl aldrig säkert ifall nån ska flippa, typ bli aggressiv eller så? Haha, bra det!

Ja, men tack för tipsen! ;) Tror nog inte att jag vill freaka loss så totalt. Hade ju inte tänkt vara singel i resten av mitt liv! ^^

Du har inte funderat på att gå nån kurs i att teckna eller musik? Hur går det med gitarren förresten, spelat in något jag kan sjunga till? :P

Exakt, kunna njuta av spelet för att du har tid över, istället för att spelet tar tid från annat :)

Jo, men det var väl folk som hade åkt uppifrån till fejk-norrland för att få sjunga. Tänkte att du nog är av sådant skrot och korn :D
Men konstigt nog så var det inte som presenterade sig som Lainen :S

 
Annie

Annie

1 september 2014 20:47

Låter kanske klyschigt, men jag var less "på att ta skit" och bestämde mig för att göra som jag ville och stå på mig. Jag fick nog .. Jag frågade mig själv, "vilken typ av liv jag ville ha?" ..

Mina upplevelser har förändrat mig helt klart. I tonåren-till 20 plus mådde jag inte bra, men jag mår bra nu! :-)
Jag är en annan person nu, har rejält med skinn på näsan nu och är inte rädd för att säga vad jag tycker ..
Tvärtom snarare, säger gärna vad jag tycker! ;-)
Bryr mig mindre om vad folk tycker om mig .. ;-)Men det hör väl ihop lite grann.

Så det blir bättre, fortsätt kämpa!
"Det regnar inte för alltid, solen kommer fram igen".

Kram<3

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

attviljamabra

2 september 2014 19:08

Det låter inte klyschigt alls. Tror att det är ett väldigt viktigt beslut!

Har ju ingen aning om vad du var med om, men det är starkt att bryta dåliga vanor eller dåligt umgänge och verkligen skapa ett stabilt och bra liv :)

Härligt!

Vad kul att det blev så mycket bättre för dig =)

Många kramar!

 
Lainen

Lainen

2 september 2014 19:48

Mjao, det händer folk blir det. Men det händer ju för det mesta inget mer än massa skrik och lite hot hit och dit.

Kan ragga på andra ställen än skolan. :) Kanske värt uppoffringen för att slippa ha vänner? ^^

Jo har funderat på båda. Men ja, det är som det är. Jag har gått gitarrkurs. Men jag kom inte tillbaka något mer efter att kommit dit i fyllan och påtänd och plinkat på gitarrlärarens gitarr! Gud så pinsamt. ^^
Nej inte gjort det. Du har inte sjungit något jag kan plinka till vill jag fråga dig?! Ska vi ha en ny ritargrej eller så tkr du?

Mmm... Men liksom med mycket annat är det allt eller inget. Men kanske hittar balans senare. :)
Har du bra balans på saker och ting?

Öhm, jag beblandar mig inte med sådant där fejk Norrland skum jag. *Höjer upp näsan i vädret och fnyser ljudligt*
Nej jag väntar tills de kommer hit. :)

http://lainen.bloggplatsen.se

attviljamabra

2 september 2014 20:42

Usch, vad obehagligt. Känner igen sånt. Hade vänner med tveksamt umgänge ett tag. Glad att jag tog mig ur det, även fast det fanns jättefina personer där också. Är bara obehagligt att veta att vissa inte har några gränser.

Ja, haha, får suga på den karamellen lite ;)
Vågar ändå inte ragga, så krävs att nån kille våga visa lite intresse ^^

Oj, haha, förlåt att jag skrattar men det låter ju som taget ur en komedifilm. Förstår dock att det inte alls är lika roligt när det är en själv som gör det. Lider med dig :/

Haha, busfrö, så var inte vår deal ;) Ja, det tycker jag definitivt! Gissar på att mitt förslag i ett tidigare svar inte var tillräckligt skoj? :)

Jag har någorlunda balans nu! Förr var jag alltid i farten, sen var jag alltid inne, nu är jag både också. Har fått till det rätt okej när det kommer till det i fler områden. Även om det ibland är jobbigt så är det skönt att aldrig gå ner på noll när det kommer till något. Att man liksom är med i spelet litegrann iaf istället för att stänga av helt*wink wink* ^^
Sen finns det säkert massvis som jag behöver jobba mer på, men framåt har det gått! Det tänker jag låta mig själv få säga :)

Hahaha, ni avskyr väl såna "stockholmare" som mig också? Jag bor iof inte i Sthlm, men antar att allt nedanför Sundsvall är Stockholm för er ;)

 
Lainen

Lainen

3 september 2014 06:32

Ja lite. Så kört folk det finns alltså...

Jag har samma problem. Jag är så blyg och visar mitt intresse genom att vara så snäll och egentligen god vän som möjligt. De förstår inte mina känslor. Slutar upp med att vi blir kompisar. De hittar någon. Jag blir deppig. ^^ ... :|
Men det löser sig. Det gör det. Alltid.

Ja varför ser inte folk det så?! Alltså, jag har massor av roliga historier. Eller alla är mer eller mindre tragiska. Men när man pratar om dem efteråt och väljer att se dem som en ja, komedifilm är det hur bra som helst.
Jag brukar berätta dem och skratta men folk bara tittar på mig och tycker det är hemskt. Ingen galghumor där alls.
Jag tycker också det där var hur hilarious som helst. Men ja, liite pinsamt. :p

Alltså, jag måste ha missat det? Klart det duger! Du får önska vad som helst! :)

Åh, vad kul att få höra! :) Du är så bra du. Även om man ska vara glad för andras skull, vilket jag också är, så kan jag inte låta bli att känna avundsjuka.
Vad är din hemlighet? Hur har du lyckats med denna omöjliga uppgift?

Mjao, det är lite samma sak. Jag tror jag vet vart du är från. Såg du skrev i rampljuset om ett visst lag i vad jag antar är fotboll. Så drog mina slutsatser att du är därifrån. :)

http://lainen.bloggplatsen.se

attviljamabra

3 september 2014 14:42

Mm.. Men visst känner man sig frisk i jämförelse? ^^

Vad synd! De skulle bara veta vad de gick miste om! Kanske försöka ordna lite mer romantiska träffar, typ ni ser på film och du låter henne sätta sig först så att du sen kan ta initiativet att sätta dig nära ;)

Haha, vår humor strikes again! Det eviga bördan med att ha grymmare humor än 90% av befolkningen......
Men ärligt, man måste få skratta åt sånt som faktiskt är kul. Minns att vi pratade om det tidigare, att jag brukade berätta historier för mitt ex som egentligen var sorgliga men samtidigt så himla kul! Man får bara komma ihåg att det inte var något bra, så att man inte längtar tillbaks, men sen skratta loss ordentligt åt hur galet det blev eller såg ut! :)

Jaha, haha, jag tänkte att liksom hela svaret uteblev så du måste verkligen ha ogillat det ;) Föreslog en lite personlig variant av att teckna av vår andra hand(den vi inte håller pennan i). Men skrev också att vad som helst funkar annars!

Vill ha den tråkiga sanningen? Det är med hjälp av DBT'n. Vara medveten om vad man håller på med och aktivt välja att avsluta det man gör för mkt, och påbörja det man gör för lite.
Började med en ganska enkel sak, du vet såna där borde-tankar man har? Typ jag borde gå ut med soporna" "jag borde ringa den vännen" osv. Man tänker dem, men jag agerar inte efter dem. Att börja uppmärksamma när man tänker dem som första steg, för att sen gå vidare till att faktiskt göra dem, oavsett om jag ser någon sjukt bra film eller har det jättemysigt i sängen på morgonen. Bara gå på tankeimpulsen och göra dem.
Då får man liksom gratis att man även måste avbryta det man gör för mkt av. Låter det logiskt?
(vissa tankar måste man ju medvetet välja bort också, ifall det liksom dyker upp 100ggr om dagen att man vill stänga in sig hemma så kanske man lyssna på den enda lilla tanken om att man borde gå till den vännen, affären, apoteket, mötet.)
Små små steg, så att man ijte tappar fästet. Helt plötsligt så inser man att man börjar få ordning på saker utan att man märkt förändringen själv, nästan.

Nej, det stämmer faktiskt inte. Hejade bara stenhårt på dem för att det var vår enda chans att komma in i Champions league(vilket vi inte varit i på 14 år men nu är!!!) Jag bor till och med ovanför Sthlm faktiskt, så det är inte så illa ;)

 
Lainen

Lainen

3 september 2014 17:27

Haha, ja det gör man väl. Fast sjukare på något sätt också. Det är man själv som umgås med dem fast man inte är likadana?

Det är där problemet ligger. Skulle aldrig kunna göra så. Jag har så dålig självkänsla så jag tror hon bara skulle bli utcreepad! Aldrig vilja se mig igen och så. Så det är lättare bara inte göra det.
Fast å andra sidan... Om jag vill ha henne så är det värt en chans. Orkar inte bli kompis med tjejer till höger och vänster som jag egentligen är kär i.

Jag gnällde ju lite på dig när du berättade det vill jag minnas. Eller inte gnällde kanske. Men tyckte det var trist/fel. Eller jag tänkte det iaf. Och så gör jag samma sak själv. Vilken dubbelmoral. Men man ska göra som jag säger, inte som jag gör.
Jag känner redan nu samma sak... "...som egentligen var sorgliga...". Huvva! :( Men ja, ska inte vara den som är den!

Jag missade det. Vad hemsk du måste trott jag var. Men nu när du skriver det så... Men mest för att det är svårt. Alltså. För att få det lite snyggare. Att stoppa ner handen och dra linjer runt den räcker ju som inte känns det som. Nu får jag lite komplex här känner jag. Att prestera. Men vi kör på det. Om du orkar vänta och ge mig tid? Spelar ju mkt och det vore intressant att försöka lära sig lite skuggning etc. Tänkte isf använta kol för det. :)

Hmm... Men jag vet och tänker sådär redan! Men det hjälper ju att aktivt gå i terrapi för att få resultat av sådant. Men det är ju fan ½ år kvar tills dess!
Men tack för påminnelsen. Ska försöka börja tänka lite så och göra det. :)

Var eran?! Men det var ju inte "ditt" lag? Om du inte nu är därifrån från början? Eller så kan jag på tok för lite om fotboll, vilket är en klart möjlig sak.

BTW: Mobila stödteamet var förbi nyss och jag började diska medans de var här. Så lättpåverkad var jag. ^^

http://lainen.bloggplatsen.se

attviljamabra

3 september 2014 23:20

Nänänä, inte sjukare. Man bara lever lite på deras galna spänning^^

Nej, förstår det. Jag kan personligen också tycka att det är hemskt jobbigt ifall någon gör så som jag enbart ser som vän, MEN samtidigt så märker ju killen direkt ifall man myser tillbaka. Eller ifall tjejen går upp och hämtar något och sätter sig längre bort då eller nära igen. Då har ni ju erat svar :)

Nej, men vi kan ta vad som helst! Tänker mest att man kanske skulle utvecklas av det. Saknar just skuggningar och sånt. Vill ju ändå att du ska tycka det är kul, så blir det för jobbigt så hittar vi bara nåt nytt :)
Nej, jag tyckte inte du var hemsk. Haha, lägga handen på pappret och dra en linje runt, klockrent! Hade inte ens tänkt på det. Så himla roligt det hade blivit ifall jag försökt satsa och du hade gjort så! Lite motsatt från förra utmaningen när du istället satsat ^^

Du börjar alltså dbt igen om ett halvår? Vad kul :) För mig fungerade det allra bäst efter att jag gått klart dbt'n och kunde hålla på själv och liksom göra det mitt eget lite. Det var då resultaten kom.

Ja, alltså _Sveriges_(våran) enda chans till att komma med i CL :D Så ditt sista alternativ var nog rätt där! Men jag kan inte heller mkt om fotboll. Har bara börjat gilla att se matcher nu för tiden pga att man får sån glädje och kick av det. Både hockey och fotboll är kul :)

Men, vad grymt! Haha :) älskar känslan efteråt :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av attviljamabra - 10 januari 2015 23:41

Jag tror att jag just har förlorat den finaste människan jag nånsin mött. ...

Av attviljamabra - 1 januari 2015 21:26

Ja, nu är det nytt år och för mig känns det denna gång som en liten slags nyfödelse. Mycket har hänt och samtidigt ingenting. Gissar att det finns några fler där ute som känner likadant ;)Jag har ju träffat en person, som verkligen fått mig att börja...

Av attviljamabra - 6 december 2014 22:55

Bloggen kommer att börja uppdateras mer ofta igen. Blir så glad när jag ser att ni fortfarande är många som tittar in. Det får mig att vilja skriva mer igen:) Kommer också att svara på kommentarer som jag missat. Kram och tack? ...

Av attviljamabra - 2 november 2014 23:02

Det här inlägget kan låta lite dumt, och jag är helt medveten om det, men jag lägger upp det ändå ifall det skulle kunna hjälpa någon.Jag befinner mig ju i den fasen att de initiala reaktionerna efter övergrepp/våldtäkter är borta. Nu är det "gå vida...

Av attviljamabra - 18 oktober 2014 21:39

Det var länge sedan jag var inne här. Känns nästan konstigt att skriva.Det har hänt mycket och jag har väl "förlorat" stunder då jag inte har något att göra och därför tidigare hunnit skriva. Det är positiva saker som dykt upp och jag är glad att det...

Presentation


Lever med bland annat svår depression som leder till självmordsbenägenhet. Bloggen är min ventil, ett ställe där jag kan få visa hur jag egentligen mår och vem jag är.
Diagnoser: PTSD, depression, GAD, BDD, social fobi.

Mail: attviljamabra@gmail.com

Kategorier

Gästbok

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2
3
4 5
6
7
8
9 10
11 12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26 27
28
29
30
31
<<< Augusti 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS


Ovido - Quiz & Flashcards